26/12 - 2004

 
 
Idag för exakt 11 år sedan hände något ofatbart. Om ca 1 timme (10:31) så kom en Tsunami in över Thailand som tog otroligt många mäniskors liv och därmed mina kusiners liv och deras mamma.
 
Jag var själv i Thailand med min familj när allt hände, vi hade hyrt en speedboat tillsamans med en annan familj över dagen och skulle besöka en massa små öar och snorkla. När vi kom till våran 2 eller om det var tredje ö så skulle vi stanna för äta lunch. Ön vi skulle äta på var så liten att man kunde se från ena sidan till den andra. När vi satt vid bordet och alla ätit så höjde thailändarna tvn som var på över baren. Alla föreldrar började reagera eftersom att det var "Breaking newn om Thailand", jag minns att man att det var en massa video bilder på en otroligt stor våg som bara svalde hus efter hus. Men 9 år som mn va fatta man ingenting.
 
Några minuter senare kommer våran båt "chaför" upp till resturangen i full fart och vill att vi lämnar den lilla ön NU! Man märkte på honom att han var rädd för han hade knappt tid att prata innan han stack ner till båten. Liten som man va fattta man noll och lyssnade bara på sina föreldrar som sa att vi behöver skynnda oss lite.
 
Några minuter senare sitter alla i speedboaten och "chufören" kör i en brakande fart hem, det gick riktigt snabbt och vågorna var störe hem än påvägen dit. 
 
När vi kommer till vårat hottel som ligger precis på stranden är det inte en kotte där. Alla har dragit i ren panik om vad som har hänt och vad som kanske kunde hända där vi är. Efter att alla föreldrar pratat med varandra bestämmer vi oss för att göra detsamma. Två familjer, två ryggsäkar och en tuk tuk senare åker vi långt ifrån hotellet och långt ifrån stranden. Vi åker upp för berget och letar efter ett hotellrum långt ifrån havet..Precis som alla andra..Allt vart plötsligt fullt. Vi åkte väldigt länge och hittade tillslut en liten liten stuga med en dubbelsäng som vi alla delade på. Alal barnen fick sova i sängen och sloknade direkt. Klockan hade hunnit bli ganska mycket. 
 
Jag kommer inte ihåg alla detaljer av den andra dagen. Men jag minns den dagen när vi var tillbaka på vårat gammla hotel vid havet. Jag och min syster som då var 6 badade för fullt i poolen som alla andra dagar, tills pappa kom och sa att han behöver prata med oss inne på rummet. Jag och Vendela ville inte följa med för vi ville bada men pappa sa att det var viktigt och att vi fick komma med en stund. Tillslut följde vi med och inne på rummet satt mamam och snyfftade.
 
Jag blev rädd, rent ut sakt skit rädd att min störta mardröm skulle bli sann... "mina föreldrar tänker skiljas". Jag satt mig på sängen mitt imot mamma och pappa börjar.."vi måste berätta en sak". JAg blev förbannad och ledsen på samma gång och skrek "Jag vet redan att ni tänker skilja er!" pappa och  mamam tittar och och blir båda tysta. "Nej det skall vi inte" jag blev helt ställd.. "vad är det då?" sa jag. och då berätta pappa en ströre mardröm en vad jag kunnat tänka mig..
 
Max, Charlie och Ulrika har dött. Jag blev helt stum, jag fattade ingenting..venta va vad sa han igentligen? "Nej" vad det ända jag fick ur mig..NEJ! Vi skall ju träffa dom imorgon dom är inte döda!!
 
Pappas bror Pigge hade ringt till honom och berättat det tragiska beskedet, han hade klarat sig men inte resten av familjen. 
 
Det här är anledningen till varför jag har en så otroligt hat kärlek till Thailand.. Jag hatar att vara här för det som hände, men samtidigt älskar jag att vara här. För att kunna minnas dom bättre. Thailand är på något sätt som ett andra hem för mig. Och idag är den dagen på året jag tänker och minns dom alldra bäst. 
 
Jag saknar er älskar er och hoppas inerligt att ni har det jätte bra uppe i himlen ♥