Hej!
Vad intressant att få läsa om din resa :) Jag har några frågor angående artikeln och det vore jättekul om du kunde svara på dem:
1. När du blev uttagen till elitlägret, var det som fotbollsmålvakt?
2. Som målvakt borde det ju vara en fördel att vara relativt stor. Blev du en sämre målvakt i samband med att du började bli allvarligt underviktig?
3. I mitt fall så visste jag att jag var tvungen att äta för att få bättre träningsresultat. Därför försökte jag verkligen att äta ordentligt. Trodde du verkligen att du skulle prestera bättre på fotbollsträningen om du inte åt någonting under dagen, eller visste du innerst inne att det inte stämde. Eller var din kropp så svag på slutet att den inte orkade träna?
4. Vad tycker du var positivt och negativt med behandlingshemmet och din tid där?
Tack :)
Var du inlagd på barnavdelningen eller barnpsykiatrin, eller båda?
Åh va glad jag blir att man kan läsa artikel där!
Riktigt bra var den och jag känner igenom sååå mycket. Kommer ihåg hur jag också tänkte att jag skulle försöka äta bättre för att bli en bättre fotbollsspelare. Usch! Hatar hatar hatar denna sjukdom.
Du är så inspirerande Vanessa du är verkligen grym!!!!! Du ger mig kraft ska du veta! <3
Du är så stark som tagit dig upp ifrån det. Kul att få dela med sin historia i tidningen, kommer garanterat att hjälpa många!
Stackare!💕💕💕
Vilken fin artikel!! Bra kämpat av både dig och dina föräldrar med sjukdomen. Och grattis till ett friskare liv. U go girl :)
Hej Vanessa! Trillade in på din blogg av en slump, och jag ville bara säga att du är en otroligt vacker tjej :)
Du är stark som kämpar dig ifrån den hemska sjukdom du lider av, vi är många som hejar på dig!
Massa varma kramar
/Milla
kul bra artikel
Hej Vanessa!
Vilken fin artikel och vilka fantastiska föräldrar du har. Jag har själv aldrig haft någon allvarlig ätstörning men tränar en kampsport där man tävlar i viktklasser och jag har stått på sidan av väldigt många fall av många typer av ätstörningar. Jag vill bara ge dig en klapp på axeln och hoppas att du vet själv vilken grym resa du gjort och att din historia är så viktig för så många. Wow jag blir verkligen tårögd när jag läser... Så stark du och dina föräldrar varit. Och tänk vad viktigt det är att ha föräldrar som vandrar över lik för en. När jag läser artikeln får jag en större förståelse över hur många det är som saknar stöttning hemifrån och därigenom sällan tar sig ur såna här svåra stunder i livet. Ta hand om dig och fortsätt dela dina erfarenheter.
Hej!
Otroligt bra kämpat! Jag har haft ätstörningar i 16 år. Varit på behandlingshem o sjukhus. Nära döden.
Just nu är det bättre men har en svacka o inget stöd från nån ätstörningsvård. Undrar om du skulle kunna mejla mig den matlista du gick efter i sthlm?
Stor kram Ida
[email protected]
Vilken bra artikel! Du är så himla stark Vanessa :)