speechless

 
 
Mållös
 
Det är vad jag är. Jag kan inte fatta det, jag vill inte fatta det, jag förstår ingenting. Alting kan verkligen gå så fort..Så jävla fort. Jag såg dig på morgonen, vid lunchtid och sekunderna innan du skulle springa ut. Jag fortsatt att jobba på min arbetsplats där du några timmar tidigare hade varit. På natten innan jag skall åka hem får jag höra att en av studenterna ramlat av stundntvagnen, sen fick jag reda på att det var du, Alex, en kille jag faktiist vet vem det är. Jag blir orolig och frågar hur alvarligt det är men ingen vet. Timmarna är sent och jag skall precis sluta, åker hem och går och lägger mig. Jag går upp tidigt nästa morgon för jag skall tillbax till samma arbetsplats där jag senast träffade dig, då får jag höra det. "Han är borta" 
 
Vi kvar inte jätte tighta, Men vi hälsade på varandra, kunde växla några ord och har väldigt mycket gemensamma vänner. Du har berört något otroligt med din bortgång både för mig och säkerligen hela gotland
Anonym

Läste om det där i går kväll. Fy vad hemskt! All styrka till dig!❤️❤️❤️