This is my story - part fore
Den 8 Februari 2012 blev jag inlaggd på Visby lasaret, rum nummer 4 på barn & ungdomsavdelningen.
Jag var helt rasande när dom sa åt mig och gå in på rummet. En sjuksköterska försökte bädda ned mig i sängen medans en annan frågade om jag ville ha ett glas vatten?
"Jag vill inte ha något! Jag vill hem" Skrek jag till dom.
Och just "jag vill hem" låg jag i min säng och skrek i 2 timmar i strek, sen var det dags för att bli tvångsmatad med en halv näringsdryck.
Då brast det för mig, jsg totalvägrade och 5 minuter senare hade jag 2 sjuksköterskor över mig som försökte trycka upp en sånd i näsan på mig, samtidigt som mamma och pappa försökte hålla fast mig i armar och ben.
Jag sparkade och skrek och sparkade allt vad jag kunde för att inte få dom att festa sånden...Men tillslut började mina krafter tyna och en sjuksköterska började snabbt föra upp sånden i näsan på mig, och jag kände hur den började glida ned i halsen. Men då skrek jag till!
"Jag dricker den!! Jag dricker den!! Jag lovar Jag dricker den!!!"
Sjuksköterkan drog ut sånden och jag försökte darande, hulkande och storgråtande att dricka 1 dl vanilj näringsdryck..
6 gånger om dagen skulle jag dricka 1 dl näringsdryck..Varför en 1dl när en hel innehåller 2? Jag var så utmärglad att kroppen inte klarade mer..
efter en halv vecka ökade mängden sakta upp till 2 dl per tillfälle.
"hur länge måste jag stanna?" var en fråga jag ställde varje dag.
Räkna med 2-2,5 veckor sa läkarna..
Efter att två veckor hade gått ville jag hem! men det fick jag absolut inte. Jag fick inte heller gå någon stans, utom då var det rullstol som gällde. Jag fick inte gå på toaletten utan att mamma eller pappa stod i dören, jag fick inte vara själv på rumet utan mamma/ papap eller en läkare, och jag var tvungen att vila minst 15 minuter efter varje måltid.. Jag fick inte häller ta imot några besök ifrån vänner eller andra, och jag fick definitift inte lämmna sjukhuset.
Dom här bilderna la jag upp på FB, med ett lende på läpparna och låtsades som om allt var hur bra som helst. Men det var ju det minsta som det var..