Vanessa Werkelin - Answers part 2

Anonym:

Hej jag vill börja med att säga att du är en otrolig inspiration. Du delar med dig av så många bra tankar och du har verkligen en sjukt snygg kropp. Dela gärna med dig mer av träningen! Och så en fråga: känner du dig ensam? Kram från en beundrare

Svar:

Tack!

Eftersom att jag börjat träna lite mer nu så skall jag försöka del med mig mer av det.

Och på din fråga om jag känner mig ensam så blir svaret ja.. Kram

Anonym:

Har du någon kille? Eller hur är intresset för killar? Jag vet själv som har ätstörningar att jag backar när det gäller sånt. Hur känner du? ( förstår om det är en för privat fråga) kram

Svar:

Angående killar så har jag undvikt det väldigt mycket..Men nu på senaste tiden så har jag börjat intressera mig för det igen. Jag har ingen kille nu, men det finns en jag tycker ser bra ut. Kram

Anonym:

Hur mycket gick du upp i veckan under din recovery och ungefär hur lång tid tog det innan du blev normalviktig? Och hur såg ditt matschema ut då?

Svar:

När jag blev inlagd på SCÄ så vägde jag 45 kg, och då tog det ca 1,5 månad tills jag räknades som normalviktig igen. Jag skulle gå upp mellan 0,5 - 1,5 kg i veckan.

Och jag åt 3 mellanmål, 3 huvudmål, plus en extra macka tillägg, och 2 calshaks tillägg (600 kalorier per calshake = Full lunch/middag)

Dom extra tilläggen var jag tvungen att äta för att gå upp i vikt..Annars hände det inget

Isabell:

Hej Vanessa! Jag älskar din blogg, den är så sjukt inspirerande!! Jag vet att du har ett stort intresse för kläder och jag undrar om du har lust att visa hur du organiserar din garderob? :) Tycker själv att det är svårt då man har mycket kläder.. Kram

Svar:

TACK!

Absolut! Det kan jag böra i ett enskilt inlägg, kanske även med hjälp av videoblogg? Kram

Anonym:

Hej! Jag har en fråga som kan verka lite konstig, men som jag har funderat på ettt tag. Tycker/ tyckte du under din sjukdomsperiod att knubbiga eller människor med lite mer fett på kroppen en normalt är "äckligt", "skrämmande" eller liknande?

Svar:

Många har frågat mig den frågan, och svaret är det samma. Jag varken brydde eller tänkte på hur andra såg ut, det ända jag såg var att jag var tjock.

Anonym:

Hur fick du anorexia? Tror du att vem som helst kan få det?

Svar:

Som många andra med anorexia, så vet jag inte varför jag fick det? Och jag tror tyvär att vem som hälst kan drabbas av det..Så var försiktiga!

Anonym:

Hur går det nu med pasta och liknande? Du är stark, kram!

Svar:

Det går rätt bra! Jag äter det utan problem, med det är fortfarande inte så att jag föreslår den rätten...Kram

Anonym:

Hur gammal är du? Vad vill i arbeta som i framtiden och vilken är din drömstad/ställe ?

Svar:

Jag är 16,5 år. (jag fyller 17 nästa månad).

Iframtiden vill jag jobba som journalist på något modemagazin, och min dröm stad är NEWYORK!!

Anonym:

Är du helt frisk nu? Hur ska du fira när du blivit frisk?

Svar:

Nej jag är inte helt frisk, och jag vet häller inte om jag kommer bli det till 100%?

Jag tror inte jag kommer fira specielt vid någon tidpunkt, utom kommer istället fira att jag lever och kan leva så normalt som möjligt!

Anonym:

Tror du att din anorexia påverkar dig i skolan? På något sätt? Om, hur??

Svar:

JA! Förut kunde jag sitta och tänka på mat hela dagen! Inte för att jag var hungrig, men försöka tänka på vad jag kunde äta och vad som var nyttigt..Om jag skulle hoppa över ett mellis osv..Det ända det stör idag är när jag måste tex under ett prov sitta och prassla med ett mellis..Iriterande!

Anonym:

Kan inte du hålla ett litet "föredrag" om kolhydrater, fetter, protein och liknande? Vad är nyttigt och vad är onyttigt? Ge gärna exempel på produkter! Din blogg är bäst. Kramis

Svar:

Tack!

Jag har gjort det i tidigare inlägg, bla om kolhydrater, du kan hitta det om du letar i arkivet från april eller februare 2013..

Men om intresse finns så kan jag skriva mer sånt?

Kram

Lisa:

Hej Vanessa! Måste börja med att säga WOW, verkligen WOW. Du kämpar på så bra och försöker verkligen bli frisk, och du kommer nå dit! Har själv diagnosen anorexia och vet vad du går igenom, har dock inte varit inlagd på sjukhus och allt det där för har inte haft en så pass "svår" diagnos eller vad man säger. Mina frågor till dig är: * Är du normalviktig nu? Om inte, hur mycket ska du väga för att räknas som normalviktig? * Hur lång är du? * Favoritfilm? * När fick du börja träna? * När fick du börja att välja själv vad du ska äta? Jag har ett matschema som jag måste följa HELT, inte byta ut nånting, utan äta i stort sett samma mat varje dag. * Äter du fortfarande efter ett matschema? * Jag är inte så pass smal så att jag ser så sjuk ut i min kropp, jag har fortfarande kvar mina lår osv. Jag är 165 cm lång och väger ca. 48 kg, och alltså räknas jag som underviktig, och jag tycker att jag ser normal ut i kroppen nu, jag tycker inte jag är tjock, men inte smal heller, normal liksom. Men min målvikt ligger runt 55 kg, vilket jag tycker är för mycket, det är liksom ca. 7kg kvar och jag tycker att jag inte behöver gå upp mer redan nu, för jag ser normal ut. Vad ska jag göra? Får panik också, känner inget beroende av att träna som jag gjorde förut, vilket är bra. Men jag vill såååååååå hemskt gärna börja träna, få upp min kondition och bli vältränad. Men jag vet inte hur jag ska få läkarna att förstå de heller. Hjälp mig? * När jag var som "sjukast" så svimmade jag och ramlade ner för en trappa och slog i huvudet. Fick åka till akuten och lite så. Vad jag vill säga är, mina föräldrar tror att jag fortfarande är lika "sjuk" som jag var då, att jag tänker likadant och det där. Men det gör jag absolut inte, jag känner inget beroende av träningen längre, och har börjat acceptera för hur jag ser ut osv. Jag har själv sagt till mina föräldrar att jag inte tänker likadant längre, men dom tror inte på mig, vad ska jag göra? * Jag ser inte ut som en typisk anorektiker. Har t.o.m frågat mina vänner och bett dom vara ärliga mot mig. Och dom tycker jag ser normal ut. Jag vet inte vad jag ska göra? Hoppas det inte blev allt för krångliga frågor. Kämpa på tjejen!

Svar:

TACK!

1.Ja

2.168,5

3.Oj det vet jag inte? Någon rolig skulle jag tro :)

4.När jag var normalviktig och åt bra.

5.Kanske i februari?

6. Jag äter fortfarande efter matchema men får nu välja lite mer själv vad jag vill ha.

7. Jag förstår din frustration, Jag tyckte inte heller att jag såg så sjukt smal ut förut som andra anorektiker..Och även om dina vänner tycker att du inte ser extremt smal ut, så tycker dim nog fortfarande att du är väldigt smal. Bara för att man går upp i vikt så sätter inte allt sig på kroppen som fett. Det går även åt att mata kroppens organ och celler! Tänk på det!

Anonym:

Vad tycker du om din nuvarande psykolog (på Gotland alltså)?

Svar:

Jag varken älskar eller hattar henne..Men jag tycker inte att det hjälper så mycket att prata med hon?

Anonym:

Hej! Hur många läsare och sidvisningar och sånt har du per dag? Kram!

Svar:

Jag har mellan 350 - 400 läsare per dag och o

mkring 800 - 1000 sidovisningar :) Kram

Anonym:

Tror du att du hade mått lika bra idag / blivit så frisk om du inte hade haft bloggen ?

Svar:

Nej, jag tror faktist att både ni och jag själv har hjälpt mig via bloggen. För på bloggen kan jag dela med mig av det jag känner, samt få stöd av er, och lära ut till er så att ni inte gör mina mistag!

Tack!

Detdu:

Har du någon gång funderat på att byta till worldpress och annonsera så du får in pengar? <3

Svar:

Nej det har jag faktist aldrig tänkt på? Jag är inte så jätte teknisk, så jag valde blogg.se eftersom att det var den ända jag kände till, och tyckte var lätta att använda :)

Jag svarade på del 2 frågorna såhär, eftersom att vissa har haft problem och se videon så gjorde jag båda alternativen och hälften av varje :)

Tack för alla era frågor! Hoppas ni blev nöjda med era svar, Kram på er!